Arkiv för maj 2015

Bilden på gubbarna och slipstenen hittade jag i en illa medfaren låda med gamla kopior från länge sedan. När jag tittar på denna hög med kopior på fiberpapper kan jag riktigt känna mörkrumslukten i näsborrarna. En viss hjälp på traven får jag av att en del kopior är illa sköljda och faktiskt avger en viss odör av gammalt surt F24-fix. Flertalet kopior är kopierade på blankt papper och den unge kopisten hade inte alltid full kläm på hur den dubbelsidiga torkpressen skulle hanteras. Det är gott om torkfläckar på dessa 24×30 kopior från skarven mellan 1960- och 1970-talen.
 
Men tillbaka till knivsliparna. På kopian syns tydligt hur efterbelysningen av den främre gubbens arm överdrivits. Den var sannolikt väldigt kritig och urfrätt. För att få någon teckning i armen var det nödvändigt med efterbelysning av just det partiet. Men jag lyste för länge. Effekten av detta blev en onaturlig gråton i armen. Alltså precis samma fenomen som när vi försöker trolla fram utteckning i urfrätta högdagrar i dagens bildbehandlingsprogram.
 
Det här var min allra första bild med en Hasselbladskamera, i detta fallet farsans 500C med ett kromat Planar 80. På den här tiden hade Zeiss ännu inte försett optiken med T*-antireflexbehandling utan vi fick nöja oss med den klassiska enkla antireflexbehandlingen. Jag minns att jag använde en Ikophot exponeringsmätare för att åtminstone hamna hyggligt rätt med exponeringen i denna relativt komplicerade miljö. I magasinet satt förstås en TriX och soppningen gjordes i hederlig D76. Sannolikt gick det åt några papper innan jag fick till kopian i den gamla Dursten, en ur dammsynpunkt hemskt historia med sin dubbelkondensor.
 
Sedan denna julidag 1969, och fram till början av 2014, var Hasselblads 500-system min favorit bland det vimmel av utrustningar som passerat under årens lopp. Kärleken avtog dock en aning när jag började använda digitalbakstycken på 500-husen. Ingen tillverkare har hittills varit klok nog att producera ett riktigt fullformatsbakstycke. Under lång tid var man hänvisad till simpla 16 MPX i formatet 37×37 mm. Och hur kul är det när kamera och optik är anpassade till formatet 55×55 mm?
 

Men om den digitala utvecklingen var vi ovetande sommaren 1969 då Sverige för övrigt fick en ny TV-kanal. Under sommaren inledde TV2 testsändningar och hade den goda smaken att visa en hel del filmer. Det var vi svältfödda på i den dittills ensamma TV-kanalen. En annan aspekt på tidsperspektivet kan vara det faktum att det alltjämt gick att köpa en fabriksny Volvo Amazon.
 
Samma dag som jag genomförde mina tafatta första försök med Hasselbladskameran, producerades oändligt mer remarkabla bilder med 500-systemet. Det var nämligen precis då som Neil Armstrong och Buzz Aldrin klev ur månlandaren och satte de första mänskliga avtrycken på månens yta. Under dagarna som följde svämmade världens medier över av Hasselbladsbilder. De stora svenska dagstidningarna gav sig på vågspelet att trycka bilderna i färg och det var nog en av de första, kanske den allra första, färgtryckningen i svensk dagstidningshistoria. Som läsare kunde man förundras över att månen var gredelin, gul eller rosa beroende på vilken tidning bilden reproducerades i.
 
Sådana petitesser bekymrade nog inte de marknadsansvariga på Hasselblad i Göteborg. Sannolikt gjorde man frivolter av lycka över den massiva marknadsföring varumärket fick genom Nasas försorg. Hasselblad blev världsberömt långt utanför fotokretsarna. På en lista över reklam med störst genomslagskraft under 1900-talet så bör Hasselblad i samband med månlandningen stå i någon form av särklass. Här kan man snacka om brandheaven.
 
Men om allt detta visste tolvåringen utanför Finspång ingenting. Fokus låg istället på mer närliggande frågor som val av vätmedel vid filmtorkning, effekter av känslighetssänkning av filmen i kombination med underframkallning – samt mycket annat av liknande jordnära natur.