Det är kul med teknikutveckling – i alla fall för det mesta. Väldigt mycket av vår nödvändiga administration fixar vi idag enkelt med telefonen. Vem kunde tro det vid den tiden jag lät montera min första mobiltelefon någonstans i mitten av 1980-talet? En stor händelse och kostsam var den också. Vill minnas att jag fick slanta upp 30 000 exklusive moms för utrustning och montage.
Arkiv för juli 2017
Pentax Spotmatic – nörderi del 3
Som av en slump sammanfaller mitt födelseår – 1957 – med tillblivelsen av två epokgörande kamerasystem: Hasselblad 500C och Pentax, som båda också har speciell rum i mitt kamerahjärta. Det förstnämnda började jag använda så smått redan 1969 och först 2014 lade jag för gott ner Hasselblads 500 system. Pentax var det kameramärke som helt präglade min småbildsfotografering från starten och fram till 1978. I konkurrens med Nikon fanns Pentaxkameror sedan med fram till 1991 då jag slutade fotografera på 24×36. Till småbild återkom jag först i slutet av 2002 när Canon lanserade sin första digitala fullformatare. Men det är en helt annan historia. [Läs mer…]
Pentax Spotmatic – nörderi del 2
Efter idogt rotande i skrotlådorna lyckas jag bärga sju skruvgängeförsedda Takumargluggar. Tre av dessa ser du på bilden ovan. Från vänster är det Super Takumar 4/200, följt av Super Takumar 1,9/85 och längst till höger Super-Multi-Coated Takumar 1,8/55. De båda förstnämnda är från 1970 och normalen från 1971. Men om jag räknar rätt borde det ha varit tio till. Eller rättar sagt åtta, eftersom Takumar 400 såldes och 300/4 lyckades jag en olycklig eftermiddag köra över med bilen. [Läs mer…]
Pentax Spotmatic – nörderi del 1
Jakten efter mitt fotografiska förflutna börjar i denna gistna skrotlåda. Bland bråten syns både Pentaxhus och några Takumarobjektiv.
Inspirerad av en gammal filmask
Man kan lugnt säga att denna oöppnade ask med laddningsbar Tri-X i 135-format har passerat sitt bäst före datum. Enligt Kodak borde de fem rullarna ha soppats senast i mars månad 1979 – och det är ju en stund sedan.
Att jag aldrig laddade ner rullarna i de speciella laddningskassetterna berodde nog på att jag var hjärtligt trött på den sysslan. Ungefär 25 procent av de Tri-X 135/36 som jag förbrukade under 1970-talet laddade jag själv från 8,4 m längder. Filmkostnaden var dryg och genom att ladda själv tjänade man några ören på varje rulle.
Filmasken blev liggande på hyllan och jag har förstås sett den hur många gånger som helst under årens lopp. Men det är först nu som den inspirerar mig att vända tillbaka i mina första stapplande fotografiska fotspår, starkt förknippade som de är av just Kodaks eminenta Tri-X. Så när jag fingrar på den gamla filmasken bestämmer jag mig för att rota fram vad som kan finnas kvar av mina gamla Pentaxkameror och av de skruvgängeförsedda Takumarobjektiven. Det var med klassiska Pentax Spotmatic jag började fotografera som tolvåring i slutet av 1960-talet. Mina tre Pentax-hus hängde med till 1978 och det hann bli drygt fem år i renodlad yrkesdrift med systemet.
Alltså testtime! Dags att beställa hem Tri-X, testplåta och dessutom ta fram en del bilder från då det begav sig. Kul idé, men vänta var är grejorna? Första steget är att överhuvudtaget hitta vad som kan finnas kvar av mitt första kamerasystem. Så fram med skrotlådorna och välkommen på en djupdykning till en tid då ingen ens kunde stava till digital – än mindre visste vad det var! Nästa inlägg i denna personliga kamerahistorik kommer strax!