Myggor och knott har jag träffat hur många som helst under mitt avlånga skogsliv. Deras närvaro bekommer mig normalt inte särskilt mycket. Men i förra veckan under ett tvådagars skogsjobb i Hälsingland fick jag verkligen stålsätta mig för att inte tappa koncentrationen under fotograferingens gång. Myggorna uppträdde i mycket rimligt antal, värre var det med ”sviarn”, den minsta sortens knott. Så små att man ofta inte ens ser dom men de här dagarna förekom de i så obegripligt antal att de faktiskt stundtals påverkade bildresultatet en aning genom sin existens på och framför frontlinsen.
Väl på hotellet sent på kvällen insåg jag att min hy ändrat utseende. Och det var inte bara armarna som såg ut som på bilden. Större delen av kroppen uppvisade samma mönster om än i varierande omfattning. Ska sägas att jag under dagen bar långärmad jacka, vilket inte räckte för att lura knotten. Minsta glipa i rustningen så kravlar de in till oskyddad hud. Området runt ögonen är svåra att skydda och den här kvällen är ögonlocken rejält svullna.
Dag två fortsatte i samma stil med undantaget att ett stort antal hungriga bromsar piggnat till och sällade sig till övriga blodtörstiga plågoandar. Även de var överförtjusta i den allt mer sönderknaprade fotografen. Som sagt, det gäller att stålsätta sig. Det finns förstås ett antal smörjmedel att prova. Min erfarenhet är dock att knott är tämligen likgiltiga för den sortens skydd. Det är bara att härda ut och vara tacksam över att i alla fall slippa attacker av aggressiva översvämningsmyggor. Sådana finns inte på vanlig skogsmark. Och det är tur, tycker jag. Massförekomst av översvämningsmyggor kan vara riktigt obehagligt. Knott känns för min del tämligen harmlösa vid en jämförelse.
