Vi tar det lugnt och vilar, Isa och jag.

Innan man vet ordet av är våren på gång och vi är pigga som mörtar. Hörs!

Ibland blir jag så glad när jag hittar en forskare som forskar "mänskligt". Som den medicinska antropologen Lisbeth Sachs. "Ibland mår de olydiga bäst av alla" är rubriken på en artikel i Svd som berättar om hur känslor spelar roll för hur vi blir både friska och sjuka, och att de som inte följer kostråd kanske ändå får bättre värden. Just för att de är gladare.

Jag njuter så fort jag kan och hoppas av hela mitt hjärta att jag inte behöver önska att jag skulle få leva om mitt liv när jag blir 85, som damen gör i den säkert bekanta texten nedan.

Kallt är det! Så det känns bra att ha lite värmande sysslor på jobbet.

Produktfotografering har jag pysslat med idag och det värmer på två vis; ljus och spring är ett och vackra saker det andra. Några smakprov.

"Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan.
Det näst bästa är nu."

Kinesiskt ordspråk

Lyssnar på First Aid Kit.

Och jag förmodar att jag inte är ensam om det! Känns som någon slags nostalgi, men ändå så nytt.
Vilka tjejer!

Mitt hjärta har slagit för fort, för hårt och för ojämt.

Min bror hälsar att jag inte ska oroa mig och delar med sig av sin livsfilosofi;

Life´s journey is not
to arrive at the grave
safely in a
well preserved body,
but rather to skid in
sideways,
toatally worn out, shouting
"Holy shit... what a ride!"

(Montaget ovan är gjort av Anders Jensen, Moderskeppet. Om man vill göra en egen sten, med egen text, finn en guide här.)

Nu är det tid för avgiftning!

Jag syftar inte endast på sockerkonsumtionen utan även på alla andra julprylar. Julgranen är bortstädad, och nu packas Jesusbarnet ner i träullen igen. Mina julkuleörhängen och min "jag tror på tomten"-pin får vila i lådan märkt med "ADVENT".

Stjärnan i sovrummet får vara kvar någon vecka till. Jag sätter klockan på väckning lite tidigare än jag behöver vakna, tassar upp, tänder stjärnan och snoozar några gånger under täcket innan dagen får ta vid.

Vardagslyx!

Bild av Jeff Rowland

Livet består inte av att vänta ut stormarna.
Det handlar om att lära sig dansa i regnet.

Det har varit en väldigt bra jul. Och annorlunda på en viktigt punkt; jag har varit pigg!

När det blev kväll dagen innan julafton var det en del som inte blivit gjort, men det fick vara så. Hör och häpna, det blev jul i alla fall.

Granen var på plats, skinkan kokt och grisen hade varit glad när den levde. Att mintkyssarna inte fick någon chokladprick (man kan äta chokladen till!) och att juldukarna inte blev strukna gjorde inget. En härlig julafton blev det!

Det får bli min föresats inför det nya året; lite mindre krav på mig själv.

Många varma önskningar om ett Gott 2012 till alla!

Nu tycker jag att jag varit riktig listig!

Jag scannade in mina fina bokmärken och gjorde etiketter till julklapparna i ett layoutprogram. Om du också skulle vilja ha dem så är det bara att trycka HÄR så kommer en pdf till din dator och du kan skriva ut dem på A4 papper.

Nu ska jag slå in paket!

''They're busy making bigger roads,
and better roads and more,
so that people can discover
even faster than before
that everything is everywhere alike.''

Piet Hein

Här är årets husparad. En decimerad samling om man jämför med närmast föregående år. En del hus fick följa med sina kreatörer hem, men de här står och sprider julstämning och väldoft på pianot.

Idas och mitt hus är inspirerat av Muminhuset.

Ja, de här känns som rena skatter för mig!

Bokmärken från gissningsvis tidigt femtiotal, Bosse har granskat med luppen och säger att de är äkta, tryckta i djuptryck.

Nu vill jag hitta på något riktigt fint och kul med dem, så de inte bara hamnar i en låda.

Mörkt är det nu om morgnarna. Snart vänder det, men under tiden måste man hitta ljuspunkter på annat håll. Som en pannlampa till exempel.

Denna pryder min panna när vovven och jag börjar vår morgonpromenad. Becksvart är det, inte en gatulampa så långt ögat kan nå här på landet. Jag har haft svårt att gå ut i mörkret, tyckt att det är lite läskigt, men lampan har hjälpt mig att våga.

Jag blev inspirerad att våga gå rakt ut ensam på skogsvägarna i mörkret efter jag lyssnat på ett program om mörkrädsla i P1, Radiopsykologen, Rädd för mörkret. Att utmana rädslan, våga stå kvar i mörkret tills flyktimpulsen tonat bort.

Vad stark jag känner mig när jag törs!

Man förstår på allvar att åren gått när ens lillebror plötsligt är morfar!

Så här kan också pepparkakshus se ut. Made by Ida.

En tredjedel av maten på våra tallrikar skulle inte kunna produceras utan bin.

Det berättar Mikael Robertsson i sin krönika i Mersmak. Han berättar också att världens bin har problem. Sjukdomar och virus har ökat så att deras förmåga att pollinera har försvagats. Dessutom har de fått svårigheter att hitta hem eftersom deras orienteringsförmåga störs av jordbrukskemikalier.

Det verkar dock som om det sakta men säkert väcks ett medvetande om biets betydelse i världen. I New York har man till exempel börjat tillåta biodling efter ett längre förbud. Det man kan göra till vardags för att hjälpa till är att välja/fråga efter honung från sin lokala odlare. Och frossa i honung förstås!

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd är en annan bisak som engagerat mig nyligen.
Jag hade nog aldrig valt boken på biblioteket, jag tycker nämligen omslaget är fult och då har jag dumt nog svårt att ta till mig boken. Som tur är blev jag rekommenderad att läsa den äv en vän, för det skulle jag inte velat vara utan.

Min vän kallas förresten Bi...

I helgen startade vi upp julfirandet i familjen. Alla utflugna barnen gjorde hus till mammas oförställda glädje, en del mer seriöst än andra.

Någon tävling blir det inte i år, den sammantagna energin räcke inte ända fram, men förra årets alster finns fortfarande att beskåda här. Recept och ritningar finns att hämta  för den baksuge. Återkommer med bilder på färdigställda hus från i år lite senare.

Jo, det blir nog jul i år också!

Jag älskar snygga intron till tv-serier.

Bosse blir mst uttråkad och vill spola över om det går...

Här är några av mina favoriter;

Big Love Säsong 1 som jag tyvärr inte kunde bädda in.

Min hund är kär.

Ja, inte bara sådär att jag förmänskligat och gjort en rolig grej av det, utan på riktigt.
För att kunna illustrera föremålet för uppskattningen har jag helt fräckt lånat bilder från min vän
Catrines blogg. Hon är nämligen matte till den stora kärleken, collien Lakkris.

De båda träffades när de var åtta veckor, det skiljer bara tre dagar mellan dem, och sedan dess
har det varait full fart när de sammanstrålat. För någon vecka kom Catrine och hälsade på utan hund och Isa var helt tokig och tyckte vi skulle hämta Lakkris, som hon trodde var i bilen.

När Catrine slutligen åkte, utan att ha trollat fram älsklingen, så verkligen sörjde Isa i flera timmar.
Inget var roligt. Alla säkra kort förbrukades utan respons och det har inte hänt varken förr eller senare.

Kolla in den tjusiga killen, visst kan man förstå!

Bilder Catrine Henriksson

Såg att det var tre veckor till första advent!

Så om jag inte vinner dessa skålar hos Fyra Årstider så kan de ju passa bra som julklapp.

Se fler Rocky här

I natt kommer jag nog att drömma om namn och siffror.

2012 års kalender ska snart tryckas och så här har min skärm sett ut idag.

Massor av namn, veckor och dagar i rätt ordning. För hur skulle det se ut om jag skrev fel?

Ibland får man saker man inte alls egentligen förtjänat.

Varje tisdag får mina krukväxter en skvätt vatten och se vad jag får tillbaka!

Gårdagen var totalt synkad mellan vädergudarna och mig!

Morgonpromenad vindstilla med solglitter i frostnupna ängar under dimslöjor, förmiddag på spårkurs med vovven i krispigt solsken. Eftermiddag i soffan, höstens första brasa och min nya bok Mumin och tillvarons gåta med regnet smattrandes mot fönstret.

Där stannade jag tills det var dags att gå och lägga sig.