När jag var i tjugoårsåldern gick det typ en film i veckan på TV, och den såg man. Mycket western annan skåpmat blev det, och jag tyckte det var helt ok.

Jag tänker på det ibland när jag sitter och glor igenom Aftonbladets tv-bilaga för femte gången utan att hitta varken program eller film som lockar bland de otal kanaler jag har tillgång till. Jag har blivit mätt.

Plötsligt händer det. En film är vacker, hemsk, berörande och oförutsägbar. Jag slumrar inte ens en minut.
Incendies.

Se den!

om filmen

I dag har solen strålat och våra hundtjejer har njutit. Själv har jag mest suttit vid datorn och ritat kartor i Illustrator, men flera koppar kaffe har åtnjutits på trappan.

Doris var jättenöjd när hon äntligen efter lite mer än en vecka fick ligga en längre stund intill Isa. Det känns som om de uppnått en balans i sitt förhållande och har lekt lite med varandra.

Under gårdagen var Elin som har företaget Hundutveckling i harmoni hos oss några timmar och gav oss värdefullt vetande. Känns skönt med handfasta och enkla råd som ger så oerhört mycket i sin ofta självklara enkelhet. Så bra att börja fostra tidigt!

I kväll somnar vi nöjda.

Det råder ingen tvekan, Doris har flyttat in!

Helt betagande, mjuk, vasstandad, energisk och helvild. Som en valp ska vara med andra ord. Fyra dygn har hon varit hos oss och vi tycker redan hon har växt.

Nu är det klart. Detta är lilla Doris som kommer till oss på lördag.
Mycket välkommen och efterlängtad!

Jag känner mig faktiskt som en Superwoman just nu. Är inne på min sjätte vecka med uppstyrd träning à 2 ggr/veckan.

Jag har inte börjat helt ifrån scratch eftersom jag promenerar med vovven varje dag, oftast en timme. Jag har dock lyft mig själv i håret och tagit mig iväg till gymmet, fått ett program och tagit mig dit igen dessa antal gånger.

Nu återstår kanske det svåraste; att hålla i. Av den anledningen skyndar jag långsamt, detta ska vara under resten av mitt liv...

Hur det går får tiden utvisa, men idag är jag glad och stolt superwoman med ett färskt Stretchyogapass i kroppen!

Solvärme, fågelsnatter och blå himmel!
Visst får man lust att blåsa vårbubblor?

Finns det något sötare än hundvalpar?

Jag tror inte man kan hitta många kandidater som är mer bedårande än denna lilla krabat. Kanske blir hon ännu sötare när hon är lite större, denna lilla tjej är bara tre veckor, men det är en ynnest att få sätta näsan mot den mjuka pälsen.

En av tikarna i lillflickans kull ska flytta hem till oss i slutet av april.

Arbetsnamnet är Doris.

På bloggen Babilou.se läste jag ett citat av Lawrence M. Krauss, teoretisk fysiker.  

“Every atom in your body came from a star that exploded. And, the atoms in your left hand probably
came from a different star than your right hand. It really is the most poetic thing I know about physics:
You are all stardust.

You couldn’t be here if stars hadn’t exploded, because the elements - the carbon, nitrogen, oxygen,
iron, all the things that matter for evolution and for life - weren’t created at the beginning of time.
They were created in the nuclear furnaces of stars, and the only way for them to get into your body
is if those stars were kind enough to explode.

So, forget Jesus. The stars died so that you could be here today.”

Men vänta ett slag, skulle inte en gudomlig kraft kunnat skapa en stjärnexplotion?

Bild från www.nasa.gov

Hela lördagen var jag i Stockholm och lärde mig mer om närvaro i nuet kopplat till hundträning. Det var väldigt givande dag som fångade mig så att jag verkligen var just bara närvarande i stunden. Bästa betyg alltså!

Sedan förgylldes dagen ytterligare med trevligt sällskap och en sagolik brunch. Mmmm...

Jag blir bra sugen på en liten hundkompis till Isa! En hel del skulle jag göra annorlunda denna gång. Och så är de ju såååå söta...

För ett tag sedan läste jag en bok jag tyckte väldigt mycket om, En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg.

Vill gärna dela med mig av några av hennes ord i sista kapitlet.

Det tog mig många år att förstå
att ingenting försvinner
bara för att vi blir äldre.

Allting finns kvar.

Tätt intill vuxenlivets mognad
smyger sig bardomens ängslan,
luttrad realism bor granne
med den mest hisnande fantasi.

Förundran och häpnad slår följe
med den mest ingrodda cynism.

Och alla åldrar blandas,
som vore vi kort
i en tummad kortlek.

Vi tar det lugnt och vilar, Isa och jag.

Innan man vet ordet av är våren på gång och vi är pigga som mörtar. Hörs!

Ibland blir jag så glad när jag hittar en forskare som forskar "mänskligt". Som den medicinska antropologen Lisbeth Sachs. "Ibland mår de olydiga bäst av alla" är rubriken på en artikel i Svd som berättar om hur känslor spelar roll för hur vi blir både friska och sjuka, och att de som inte följer kostråd kanske ändå får bättre värden. Just för att de är gladare.

Jag njuter så fort jag kan och hoppas av hela mitt hjärta att jag inte behöver önska att jag skulle få leva om mitt liv när jag blir 85, som damen gör i den säkert bekanta texten nedan.

Kallt är det! Så det känns bra att ha lite värmande sysslor på jobbet.

Produktfotografering har jag pysslat med idag och det värmer på två vis; ljus och spring är ett och vackra saker det andra. Några smakprov.

"Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan.
Det näst bästa är nu."

Kinesiskt ordspråk

Lyssnar på First Aid Kit.

Och jag förmodar att jag inte är ensam om det! Känns som någon slags nostalgi, men ändå så nytt.
Vilka tjejer!

Mitt hjärta har slagit för fort, för hårt och för ojämt.

Min bror hälsar att jag inte ska oroa mig och delar med sig av sin livsfilosofi;

Life´s journey is not
to arrive at the grave
safely in a
well preserved body,
but rather to skid in
sideways,
toatally worn out, shouting
"Holy shit... what a ride!"

(Montaget ovan är gjort av Anders Jensen, Moderskeppet. Om man vill göra en egen sten, med egen text, finn en guide här.)

Nu är det tid för avgiftning!

Jag syftar inte endast på sockerkonsumtionen utan även på alla andra julprylar. Julgranen är bortstädad, och nu packas Jesusbarnet ner i träullen igen. Mina julkuleörhängen och min "jag tror på tomten"-pin får vila i lådan märkt med "ADVENT".

Stjärnan i sovrummet får vara kvar någon vecka till. Jag sätter klockan på väckning lite tidigare än jag behöver vakna, tassar upp, tänder stjärnan och snoozar några gånger under täcket innan dagen får ta vid.

Vardagslyx!

Bild av Jeff Rowland

Livet består inte av att vänta ut stormarna.
Det handlar om att lära sig dansa i regnet.

Det har varit en väldigt bra jul. Och annorlunda på en viktigt punkt; jag har varit pigg!

När det blev kväll dagen innan julafton var det en del som inte blivit gjort, men det fick vara så. Hör och häpna, det blev jul i alla fall.

Granen var på plats, skinkan kokt och grisen hade varit glad när den levde. Att mintkyssarna inte fick någon chokladprick (man kan äta chokladen till!) och att juldukarna inte blev strukna gjorde inget. En härlig julafton blev det!

Det får bli min föresats inför det nya året; lite mindre krav på mig själv.

Många varma önskningar om ett Gott 2012 till alla!

Nu tycker jag att jag varit riktig listig!

Jag scannade in mina fina bokmärken och gjorde etiketter till julklapparna i ett layoutprogram. Om du också skulle vilja ha dem så är det bara att trycka HÄR så kommer en pdf till din dator och du kan skriva ut dem på A4 papper.

Nu ska jag slå in paket!

''They're busy making bigger roads,
and better roads and more,
so that people can discover
even faster than before
that everything is everywhere alike.''

Piet Hein

Här är årets husparad. En decimerad samling om man jämför med närmast föregående år. En del hus fick följa med sina kreatörer hem, men de här står och sprider julstämning och väldoft på pianot.

Idas och mitt hus är inspirerat av Muminhuset.

Ja, de här känns som rena skatter för mig!

Bokmärken från gissningsvis tidigt femtiotal, Bosse har granskat med luppen och säger att de är äkta, tryckta i djuptryck.

Nu vill jag hitta på något riktigt fint och kul med dem, så de inte bara hamnar i en låda.

Mörkt är det nu om morgnarna. Snart vänder det, men under tiden måste man hitta ljuspunkter på annat håll. Som en pannlampa till exempel.

Denna pryder min panna när vovven och jag börjar vår morgonpromenad. Becksvart är det, inte en gatulampa så långt ögat kan nå här på landet. Jag har haft svårt att gå ut i mörkret, tyckt att det är lite läskigt, men lampan har hjälpt mig att våga.

Jag blev inspirerad att våga gå rakt ut ensam på skogsvägarna i mörkret efter jag lyssnat på ett program om mörkrädsla i P1, Radiopsykologen, Rädd för mörkret. Att utmana rädslan, våga stå kvar i mörkret tills flyktimpulsen tonat bort.

Vad stark jag känner mig när jag törs!

Man förstår på allvar att åren gått när ens lillebror plötsligt är morfar!