Jag gillar vinter. Men så här en bit in i mars är det dags att byta årstid, tycker jag. Men denna månad är ofta seg och envis och vintern dröjer sig gärna tjurskalligt kvar. Dagens intensiva snöfall är tätt och ymnigt och det kan man ju också förstärka en aning genom teleobjektivets komprimerande förmåga.
Hästkrafter
Avverkning och virkeskörning är vanliga motivområden framför mina kameror. Men den här dagen är det inte avancerade moderna skogsmaskiner som fokus ställs på. I grangallringen utanför Klockrike på Östgötaslätten är det istället nordsvenska brukshästen Solid och ardennern Ville som ser till att gallringsvirket kommer ut till bilväg. [Läs mer…]
Pentax och radioaktiviteten
Det lilla smidiga Super-Multi-Coated Takumar 1,8/55 från 1971 visade sig vara ett riktigt fint normalobjektiv när jag monterade det på ett Canonhus. Men när jag tittade mig omkring på nätet fick jag lära mig att denna normal, tillsammans med flera andra Pentaxobjektiv från tiden, faktiskt avger en viss radioaktiv strålning. Pentax var inte ensam syndare på den här punkten. Kodak ska ha varit först redan i slutet av 1940-talet att använda det radioaktiva grundämnet torium i vissa linselement. Bland annat kom många av Kodaks konsumentkameror att innehålla glas med torium. Många optiktillverkare använde konceptet i vissa objektiv och vad jag förstår upphörde användningen av radioaktiva linser under 1970-talet. [Läs mer…]
Med bara rakt motljus
Glas kan vara knepigt att fotografera. Materialet är ju som gjort för att skapa oönskade reflexer. Har man dessutom brådis, vilket var fallet för ovanstående bild, så kan man ta den enkla vägen i ljussättningen. Det vill säga, rakt motljus. Då undviks högdagerstudsar som kan bli störande. Glasen ställdes på köksöns granitskiva och för ljuset stod en stor bouncer med 2 000 w halogenljus. I övrigt släcktes alla ljuskällor i köket. Det är bouncertyget som utgör bakgrunden. En enkel uppställning som endast förutsätter ett objektiv utan problem med ströljus och linsöverstrålning.
Den räven får du tänka dig
En junimorgon i väntan på att den uppgående solen så smått skulle bryta genom dimman. Kameran med 28 mm på stativ och allt redo för en liten enkel bild på det murknade körsbärsträdet. Minuterna tickar iväg och efter sådär en kvart tar jag några steg bakåt och fortsätter väntan lutad mot en björk.
Det är då som räven kommer smygande i det höga gräset. Stannar alldeles till vänster om körsbärsträdet. Tittar sig vaksamt omkring men märkligt nog utan att se fotografen som bara är några meter bort. Avståndet till kamerans trådutlösare känns dock som minst åtta mil avlägset. Inte en chans att jag når att trycka av en bild för vid minsta rörelse så är räven borta. Till sist kan jag förstås inte låta bli att göra ett försök men när fingrarna når avtrycket har räven kastat om och försvunnit samma väg som den kom. Surt, sa inte räven men väl fotografen som borde vetat bättre än att inte ha kameran inom räckhåll.
Långtest Lundhags vandringskänga Jaure Light Mid
Det är på nya sulor jag sedan en tid vandrar vidare på Lundhags Jaure Light Mid. Efter två års användning återstod inte så mycket av originalsulorna – på vissa ställen inget alls. När jag i april 2015 nämnde dessa då helt nya kängor i ett blogginlägg hade jag på känn att de skulle bli bra kompisar för mina fötter. En profetia som visade sig stämma mer än väl. [Läs mer…]
Pentax Spotmatic – nörderi del 5
En ohelig allians, skulle man kunna säga när man ser den gamla Pentaxgluggen på konkurrenten Canon. Optikadaptrar kan det vara lite si och så med men denna billiga lilla pryl visade sig fungera bra. Så nu ska vi se vad min fyrtiosjuåriga Super Takumar 85 duger till i en modern applikation. [Läs mer…]
Pentax Spotmatic – nörderi del 4
Bländare 2,8 med Super Takumar 85 gav denna oskärpeåtergivning av bakgrunden. Det är en smaksak vad man gillar i bokeh-väg – personligen saknar jag ofta riktigt snygg oskärpa hos dagens optik.
Så var det dags! Med en TriX i Spotmaticen, 85:an påskruvad och redo inleder jag retroplåtningen. Sökarbilden är förbluffande stor men förstås inte särkilt ljusstark. Förstoringsgraden är imponerande 0,88 med en 50 mm och det är ju något helt annat än vad man är van vid idag. Fantastisk närvarokänsla. Ännu större var faktiskt sökarbilden i en Pentax MX med ett värde på 0,95 med en 50 mm på huset. [Läs mer…]
Det verkar ha rört sig på teknikfronten…
Det är kul med teknikutveckling – i alla fall för det mesta. Väldigt mycket av vår nödvändiga administration fixar vi idag enkelt med telefonen. Vem kunde tro det vid den tiden jag lät montera min första mobiltelefon någonstans i mitten av 1980-talet? En stor händelse och kostsam var den också. Vill minnas att jag fick slanta upp 30 000 exklusive moms för utrustning och montage.
Pentax Spotmatic – nörderi del 3
Som av en slump sammanfaller mitt födelseår – 1957 – med tillblivelsen av två epokgörande kamerasystem: Hasselblad 500C och Pentax, som båda också har speciell rum i mitt kamerahjärta. Det förstnämnda började jag använda så smått redan 1969 och först 2014 lade jag för gott ner Hasselblads 500 system. Pentax var det kameramärke som helt präglade min småbildsfotografering från starten och fram till 1978. I konkurrens med Nikon fanns Pentaxkameror sedan med fram till 1991 då jag slutade fotografera på 24×36. Till småbild återkom jag först i slutet av 2002 när Canon lanserade sin första digitala fullformatare. Men det är en helt annan historia. [Läs mer…]