I dessa digitala tider är kostnaden är förbrukningsmaterial ingen dryg utgift. Annat var det förr! I en gammal pärm hittar jag bokföringen för nådens år 1973. Varje månad det året förmörkades mitt sinne av materialkostnader i nivå med summan av kvittot på bilden, daterat 23 januari nämnda år. Jag hade då motvilligt inlett sista terminen av grundskolans årskurs 9 och det hade jag ju inte alls tid med. Det gällde att sälja bilder för att ha råd att betala fakturorna.
Denna januarimånad köpte jag 20 Ektachrome 120 och lika många TriX 120. De var föda till Hasselblad och Rolleiflex. 80 st TriX 135-36 á 3:95:- ex moms är nästa post. Jag ville tydligen testa Agfas motsvarighet till TriX, för nästa post omfattar 20 st Agfapan 400 Professional, som var en omomsad femöring dyrare per rulle. 100 rullar svartvit småbildsfilm var det normala på månadsbasis. Någon diafilm i småbildsformat finns inte med. Där satt jag tydligen nöjd.
Fotopapper i format 24×30 cm och 30×40 användes flitigt men även på den fronten var lagret tydligen välfyllt. Så var uppenbart inte fallet när det gällde 18×24 papper. Där saftade jag till med 800 blad kompletterat med 50 liter fix och lika stor volym pappersframkallning.
Det blev många timmar i mörkrummet på den här tiden. Det hantverket kan jag sakna, materialkostnaderna är jag enbart glad att slippa. Fast i 1973 års penningvärde skulle summorna idag kännas ganska uthärdliga.