Det är på nya sulor jag sedan en tid vandrar vidare på Lundhags Jaure Light Mid. Efter två års användning återstod inte så mycket av originalsulorna – på vissa ställen inget alls. När jag i april 2015 nämnde dessa då helt nya kängor i ett blogginlägg hade jag på känn att de skulle bli bra kompisar för mina fötter. En profetia som visade sig stämma mer än väl.
Jaure Light Mid är min absoluta favorit av alla skodon jag slitit på under årens lopp. Jag kan faktiskt inte komma på en enda liten negativ synpunkt, så bra tycker jag om kängorna. Lätta och alltid vattentäta om man smörjer väl. Använder kängorna utan problem även när det är gassande sommarvarmt. Ett mycket bra fotklimat i dessa lätta och ytterst bekväma kängor. Superdojor, helt enkelt! Därmed är egentligen allt sagt som behöver sägas i ämnet Jaure Light Mid. Kan möjligen tillägga att bortsett från de utslitna sulorna känns resten av kängorna som om de vore nya.
Den låga skafthöjden är förstås ibland en begränsande faktor till Jaure Light Mids nackdel. Mina Syncro Light kängor används när de behövs. 27 cm skafthöjd har sina fördelar.
Beträffande mina två par Syncro Light, som idag säljs som Jaure Light, håller även dessa stilen även om sulorna börja bli en aning ankomna. I övrigt inga ålderstecken hos dessa mycket bekväma kängor som kan beskrivas som Jaure Light Mid med högre skaft.
I blogginlägget från april 2015 förekom även mina Hanwag Tatra GTX, en känga som jag använde ganska flitigt under en tid. Blev efterhand en aning uttrampade och tappade en del av sin komfort. Sannolikt kollapsade också GoreTex-membranet för Tatra-kängorna blev allt mindre vattentäta och till sist läckte de som såll. Jag lyckades inte på något vis få skorna täta igen varför de togs ur bruk.
Får väl återkomma om några år med nästa rapport om mina favoritkängor från Lundhags. Nu traskar jag vidare på skogsstigarna med ett litet leénde på läpparna. Riktigt bra utrustning gör mig på lika gott humör som sämre gör mig sur.
Kommentera